Meltdown

MELTDOWN

Häromdagen var det dags för ett meltdown. När det inte finns något i Mimis system som kan lösa en situation då återstår ett så kallat meltdown. Eller utbrott som det också kallas eller utmanande beteende. Jag föredrar att använda den engelska termen. Jag tycker det förklarar och beskriver bättre. För mig lyfter det bort allt ansvar från den som drabbas. När man pratar om utbrott eller utmanande beteende känns det för mig som att man inte undviker att lägga ansvar på personen fast det inte är tänkt så.

Vad som händer, enligt mig, när en person får ett meltdown är att systemet slås ut, en härdsmälta, ett anfall (som ett epilepsianfall), personen i fråga kan inte på något vis styra detta. Om så var fallet skulle personen i fråga se till att han/hon inte fick ett utbrott. Det är såklart ingen som vill ha ett meltdown. Det är min erfarenhet efter varit med vid hundratals, framför allt Mimis men även andras.

När Mimi hamnar i ett Meltdown går det inte att nå henne, resonera med henne, prata med henne, trösta henne, hjälpa henne. Här gäller det att behålla lugnet och vänta ut. Dessvärre har hon råkat ut för många gånger under sitt liv att okunnig personal blir arg på henne, det är det värsta någon kan göra.
Mimi skriker mycket högt och starkt ett ångestladdat skrik som är svår att inte bli berörd av. Det är vanligt att personer som hör och inte har kunskapen om det blir upprörda, rädda och ängsliga. Det är förståeligt.

Som mamma är det lika svårt varje gång. Det sliter mitt hjärta itu. Det som är värst är att jag inte kan hjälpa henne i stunden. Jag kan bara vänta ut henne och visa att jag finns i närheten. Det går inte att komma för nära, Mimi kan börja kasta saker omkring sig. Hon slåss inte oprovocerat men blir hon pressad och om någon kommer för nära så puttar hon undan och i värsta fall slår. Hon har kastat sönder en del inredning men det känns som en bagatell i sammanhanget.

Ett Meltdown kan i Mimis fall hålla på allt från 30 minuter till 3 timmar. Viktigt att skilja på att vara frustrerad och upprörd och att ha ett Meltdown. Mimi är väldigt stark i sina uttryck när hon blir upprörd, det skrämmer många som inte känner och förstår henne. Det förväxlas lätt med att hon har ett Meltdown. När hon är frustrerad går det att hjälpa henne genom att "leka" fram en lösning, visa bilder(social berättelse), eller försöka leda in henne på ett annat spår med hjälp av att visa en rolig filmsnutt eller nåt. Det går inte om Mimi har ett Meltdown, då är hon är inte närvarande , det är något annat som tar över.

Denna gång var anledningen till hennes Meltdown att en av hennes assistenter som hon tycker väldigt mycket ska börja plugga och därför endast arbeta här varannan helg i stället för 4-5 dar/veckan. Han har haft svårt att förklara, för han vill inte såra Mimi. Men hon har känt på sig något i flera veckor, jag har märkt av hennes oro. Mimi har mycket utvecklad sensibilitet. Hon känner in stämningar mer än vi kan förstå. Men hon blir förvirrad och frustrerad om hon inte förstår dem, och hon kan inte uttrycka det. Dagen kom då jag var tvungen att förklara att assistenten nu kommer endast varannan helg, att han ska börja plugga. Jag hade förberett med bilder och tydligt visat i kalendern när han skulle komma nästa gång. Men det hade gått för långt. Oron över detta hade redan byggts upp inuti. Rädslan att mista en person hon är så nära och tycker så mycket om blev för stark. Systemet kollapsade.

Detta ledde till ett mycket starkt Meltdown i tre timmar. Det kastades en del saker runt i Mimis ateljé, sedan in i sitt rum där hon fortsatte att kasta saker. Jag håller mig i närheten men stör inte henne. Efter en timme söker hon upp mig, skriker och lyckas få fram några ord- ÄNDRA INTE, SLUTA, JAG VILL INTE. Mimi höll i mig och fortsatte skrika länge. Men jag kunde inte nå fram, jag försökte ringa Johnny för att få stöd men jag fick inte ta upp telefonen. Hon höll mig hårt i bägge armarna som att hon inte kunde hålla ihop sig själv. Jag stålsätter mig, biter ihop, försöker vara lugn, säger att allt kommer bli bra. Inombords är det kaos, hur ska jag kunna hjälpa henne, jag kommer aldrig att vänja mig, varför måste det vara så här? Mimi släpper taget till slut, hon springer in på sitt rum och fortsätter skrika och kasta saker. Jag väntar ut, jag vet att det kommer att ebba ut och då är det viktigt att jag finns där och ger henne stöd.
Det blir tyst en stund, jag hör hur hon snyftar, nu kommer gråten. Det är signalen för att få komma nära hjälpa. Hon har nu kommit ut på andra sidan av sitt Meltdown. Det ligger nu bakom henne som ett livlöst monster.
Jag går in till Mimi, hon gråter häftigt och säger, - trösta mig, trösta mig. Jag sätter mig på sängen och kramar henne och tröstar, gungar och nynnar. Hon hulkar av gråt, svårt att få fram ord. Vi lägger oss i sängen, jag håller om henne och låter tiden gå.
Efter ett så här starkt Meltdown är Mimi extra skör. Det är som hon blottar sin själ, något som annars kan vara svårt att få komma nära står nu vidöppet. Det gäller att gå varsamt fram. Hon vill prata om sin assistent. Jag förklarar att han inte kommer försvinna. Han kommer på helger och han tycker jättemycket om dig. -Varför måste ni ändra? Jag förklarar att han vill ju gå i skolan och lära sig om bilar. Mimi kan ta till sig förklaringarna. Hon öppnar också upp om flera andra ämnen som vi har haft lite svårt att nå henne om. Vi pratar även en del om att det är svårt att ha Autism(de senaste 5 åren har Mimi förstått och vill prata mer om att hon har autism). Vi pratar om Meltdowns, Mimi använder sälv just det ordet. Jag säger att man inte kan hjälpa att man får det. Jag berömmer henne mycket att hon är så duktig, att jag vet hur svårt det är för henne när man ändrar.
Efter en timme vill Mimi gå in till sin ateljé. Jag väntar ytterligare en timme sedan fixar jag ett varmt bad, tända ljus, chips och juice. Jag filmar badrummet och skickar till Mimis messenger. Det är ett av våra bästa kommunikationssätt. Det blir tydligt för Mimi vad som erbjuds. Hon kommer direkt, tycker det är mysigt. Jag tvättar hennes hår och berömmer henne ännu mer att hon har klarat av att förstå förändringarna. Mimi är inte rädd längre, jag tror det var orsaken till hennes Meltdown, hon har känt på sig att han var på väg bort men inte förstått vad det innebar. Mimi har varit tvungen att skiljas från andra personer som betytt mycket för henne under sin skoltid. Det har gjort henne extra rädd för separationer. Men det får jag berätta om en annan gång.

Kom ihåg, en person med autism kan inte hjälpa om de får ett Meltdown, de kan inte styra det själva. Du kan finnas där vid sidan om, beredd att trösta och vara stark för den personen när hon/han kommit ut på andra sidan. Att ha autism innebär att man är helt utelämnad till sin omgivning, deras sätt att hantera och bemöta det svåra kommer vara helt avgörande för personen med autism.Du är viktig!