Mimis Halloween

Det här är Skid och Pump. De hade jag aldrig hört talas om innan Mimi berättade att hon och en av hennes assistenter skulle vara just dem på Halloween. Mimi har inte så lätt med tidsuppfattning men lär sig hela tiden genom att ha koll på kalendern. Något hon har lärt sig är att hon behöver ha mycket tid på sig att fixa allt till en av hennes verkliga favoritevenemang, Halloween! Nu var det fyra veckor kvar, jag och hennes assistenter tyckte att det fanns gott om tid.

Skid och Pump

Halloween

Är en av de viktigaste händelserna under året för Mimi. Det började i 5-års åldern, hon älskade att gå runt utklädd i vårt villaområde och göra bus eller godis. Det blev tidigt en tradition. Jag var tveksam till den amerikanska traditionen, men tyckte samtidigt det var ganska kul att skära pumpor som lös upp i mörkret och att fixa dräkter till mina två ungar. 

Under åren har Mimi utvecklat halloweentraditionen som bara hon kan. Bus eller godis blev svårt när vi flyttade ut på landet. Men det släppte hon ganska lätt, det var inte så viktigt. Miljön här ute var ju perfekt för spooky upplevelser. Mimi blev mer och mer engagerad för varje år vilken dräkt hon skulle ha. Hon höll sig i några år till Partykungens enklare spök och vampyrdräkter. Och det skulle vara löständer, fejkblod, linser och så vidare. Samma "problem" varje år var att hon höll på tills sista stund för att få till allt så det var perfekt. Hur mycket jag än förberedde och hur mycket tid vi än hade. Kan inte låta bli att jämföra det med andra kreativa processer som till exempel att ha en konstutställning då är man där och petar tills allra sista sekunden, det bara är så. Mimi har alltid klarat det, hon har fått ihop det även om det inneburit att ta sig över höga trösklar, oro och frustration så har hon alltid varit så nöjd när alla bitar suttit på plats. Tillsammans utvecklade vi nya och läskiga dekorationer och nya menyer varje år. Pumpasoppan är stående men för övrigt har det varierat. För varje år som gått har vi bjudit fler vänner. Nu har det sedan några år blivit en uppskattad tradition för nära och kära. Det är så roligt.

Mimi hade en tydlig plan för denna Halloween som vanligt, men svårt att uttrycka och förklara hur hon ville ha det. Hon kan bli väldigt stressad om man ber henne visa vad det är hon vill att vi ska göra. Det blir för abstrakt och kravfyllt. Här gäller det att lirka och vänta in henne, försöka hitta bilder som kan hjälpa henne framåt. Jag litar också helt på att hon kommer till mig med ett mönster på det hon vill ha sytt, så har det varit de sista fyra åren. Hon designar och jag syr. Det svåra är att få henne att göra allt i tid så att vi hinner. 

Tre veckor innan var hon redo att gå till Panduro för att inhandla material till maskerna och till tygaffären: Vi, jag och assistenter, var frågetecken men hon hade klart för sig vad hon ville ha. Hon visade mig något som jag tolkade som cellplastkartong. Jag ringde Panduro, för att ligga lite i framkant, jo då de hade det och lovade lägga det vid kassan till vi kom. Mimi skulle även ha ett lim. Vi kom till Panduro och jag visade cellplasten som var mer som pappersskivor med plast i. Mimi blev förtvivlad, skrek högt och rusade ut till bilen. -Nej nej, inte sånt mamma nej mamma du förstör......två av Mimis assistenter var kvar i butiken och försökte lisat ut vad hon ville ha. Till slut kom de på tillsammans med engagerad personal på stället att vi kunde använda cellplast som man har under golv. Jag fick med Mimi in i affären igen. Hon blev glad och sa att det var bra även om hon ville att den skulle vara tjockare. Limmet hade jag missuppfattat, det var ju patroner till limpistolen som hon ville ha. Mimi och en av assistenterna fixade detta inköp på Clas Olsson. Nu var det dags att inhandla tyget som skulle kläs ovanpå maskerna. Vi åkte till Norrtäljes lokala lilla tygaffär Susilo. Mimi har varit därinne flera gånger, hon har helt klart för sig vad hon vill ha, så även denna gång. Mamma fick inte föjla med in. Det här gjorde hon tillsammans med en assistent. Och jag är jätteglad ju. Fixat och klart; svart, orange och vitt tyg! Och tryckknappar. Jag fattade inte just då, men vet av erfarenhet att Mimi har sån koll och kommer ge mig instruktioner hur hon vill ha det.

När detta var inhandlat blev det liksom en paus i allt, det gick mycket energi till inhaddlingen och själva Halloweentillverkningen fick vänta. Det är också typiskt Mimi. Hon behöver så mycket tid med allt.

Efter nån vecka började jag be henna att rita ett mönster till den dräkt hon skulle ha. Hon blev lite stressad, men ibland behöver jag sticka in med små påminnelser även om jag vet att de stressar henne. Det är som jag sår ett litet frö sedan backar jag undan och låter det gro. Jodå, några dagar senare kom hennes mönster till dräkten hon ville ha. Själva masken den ville hon göra på egen hand. Hon bad mig handla en långärmad vit T-shirt och svarta byxor. Men den svarta jackan ville hon ha sydd och hade ju inhandlat tyg till. En morgon efter Mimi hade haft vaken natt, låg denna ritning (nedan) på mitt bord!

Mimi har ritat mönster fram och bak på den dräkt hon ska ha på Halloween. Hon har lagt fram det svarta tyget jag ska sy överdelen av och tryckknapparna som hon visat var på mönstret de ska vara.

Jag och assistenterna hjälpte till att göra den andra masken till Skid som den andra assistenten skulle vara, det var inte lätt. Vi förstod att Mimi stod inför en stor utmaning. Under tiden planerade vi dekorationer och meny. Vi skulle bli sammanlagt 13 personer. Mimi var även involverad i vad hennes bonuspappa Johnny skulle vara utklädd till: eftersom vi har en stor hund som vi brukar skoja om ser ut som Scooby Doo så skulle han såklart vara Shaggy tyckte hon. Vi beställde en Shaggykostym och fixade ett Scoobyhalsband. 

Scooby och Shaggy

Dagen närmade sig, Mimi ville själv inhandla pumporna som också alltid är viktiga och ska skäras ut på hennes speciella sätt med det tema hon är klädd till. 

Jag började känna lite stress över hennes mask och pumpan. Det var fredag och två dagar kvar. Assistenten började fixa en av pumporna och Mimi hängde på och fick nästan klar sin. Hon satt med sin mask och limmade och limmade hela fredag natt. Hon hade inte börjat sätta på tyget ännu. Pumpan var nästan klar.

Vi andra hade kul med att dekorera och fullt upp med buffen som vi tillsammans med Mimi kommit fram till skulle innehålla:

Pumpasoppa Tacopaj Spenatpaj Bakad Potatis med Skagenröra Kycklingspett Nachos med salsa Coleslaw

Kladdkaka och massor av godis

Så kom då den stora dagen. Mimi vaknade tidigt på morgonen eller sent på natten. Kl.03 00. Hon satt med sin mask hela morgonen och dagen. Jag försökte få hjälpa henne, men det gick inte. Men jag vet också av erfarenhet att hon till slut brukar släppa taget och be mig om hjälp. 17.50, tio minuter innan gästerna skulle komma så hände det. Hon hade jätteskickligt byggt upp en mask av cellplast, gjort ögon men inte klätt in den med det oranga tyget. Nu bad hon mig att göra det. Jag hade inte en aning om hur. Men jag svepte om tyget och limmade allt jag kunde med limpistolen på insidan. Medans jag fixade masken så skar Mimi klart pumpan. När hon såg vad jag gjort med masken slet hon bort allt, skrek och sa att jag hade gjort fel. Mimi tror att jag ska förstå precis hur hon vill ha det. Vi tränar väldigt mycket på det här, att hon ska visa mig/förklara. Men hon säger oftast-du vet mamma, du vet hur det ska vara. Svårt för henne.

Mimi samlade sig även om hon var ledsen och upprörd. Jag sa att det var klantigt av mig att göra fel men att jag inte riktigt visste, jag bad henne att visa mig. Och det kunde hon nu; Tyget skulle limmas på masken inte sitta löst. Ok jag startade om. Nu blev det rätt, glad Mimi, när jag var klar började Mimi måla dit munnen. Jag gick in och hälsade på gästerna och förklarade situationen att Mimi behövde mer tid. Gästerna fick under tiden "blodiga drinkar" i nya ateljén. Mimi hade målat klart och skulle nu in i huset och klä på sina kläder; svarta byxor, den svarta jacka och vita handskar från Partykungen. Masken var inte riktigt torr så jag tog fram fönen för att fixa det. Mimi var klar och skulle nu bara sätta på masken innan hon skulle gå ut till alla. Då visade det sig att masken ändå inte var riktigt torr. De vita handskarna fick svart färg på sig. Mimi blev förtvivlad, upprörd och arg på mig såklart. Nu kom Åsa, som känt Mimi många år, in som en räddare. Mimi hade liksom fått nog av mig och jag hade inte mycket kvar att ge 😊. Åsa tröstade Mimi och jag lyckades hitta ett par vita målarhandskar, de fick duga, hoppades jag. Jodå det gick bra. Åsa hjälpte Mimi att få de sista pusselbitarna på plats. Nu var det dags att gå ut till gästerna som väntat 1 ½ timma. Mimi kom ut i ateljén. Hon gjorde succe! Resten av kvällen var så lyckad. Allt som Mimi och vi andra jobbat för i en månad avslutades med belöningen att se henne så lycklig och inte bara hon utan alla gäster och vi (jag och assistenter) hade en toppenkväll.

Resultatet! Skid & Pump var målet för Mimi denna Halloween. Till slut satt alla bitar på rätt plats!

Fler bilder på våra otroliga gäster denna Halloweenkväll!

Att hjälpa Mimi genomföra det hon så gärna vill är en spännande resa som oftast innehåller många kreativa moment, ett stort engagemang och samspel. Det gäller att acceptera och förstå att hon gör det på sitt sätt i sin takt och att hon har bilden klar från början dit hon vill nå. Men för att detta ska bli möjligt finns hennes assistenter till för henne och jag som mamma såklart och Johnny och alla fina vänner som älskar henne.

 Hon får fart på oss alla och så har det alltid varit. Vägen till hennes mål kommer att innebära en del detektivarbete för oss för att klura ut och få fram hur det ska vara, bakslag hör till. Mimi kommer att ladda ur några gånger under färden. 

Att hjälpa Mimi innebär att vi är möjliggörare för hennes önskningar och drömmar. Det medför även att vi måste ta ansvar och känna av när vi ska vara hennes motor och när vi måste stanna upp och ibland backa. Att vara hennes stöd betyder även att skapa en struktur som är begriplig för henne och där det finns en tydlighet. Detta kan göras på flera sätt, bland annat med bildstöd och förberedelser. Mimi behöver hjälp att förstå sammanhang, hålla reda på dagar och tider och mycket annat. För att Mimi ska nå sina mål  behöver vi även vara dem som ibland skapar ramar och gränser för att vi ska få Mimi eller den kreativa processen att gå framåt och inte "flyta ut" till något som bllir för svårt för henne att hantera. 

Mimi älskar fester och drar med sig oss andra med sin starka vilja och envishet. Och vi som är henne nära ser värdet i att hjälpa henne att få ihop det. Vi skapar, är kreativa, hittar lösningar, även om det inte alltid är en lätt uppgift. Belöningen är att se henne nöjd och då kan man känna en känsla av välbehag inombords. Det är det man gör om man om man hjälper andra.

Att vara Mimi är inte alltid så lätt; att veta och ha en stark inre övertygelse om hur hon vill ha det men inte kunna ro det i land på egen hand och inte riktigt kunna förmedla hur hon vill ha det. Helt utelämnad till andras acceptans och förståelse. Här har blivit många krockar för henne under livet. Sammanhang hon varit i där de inte förstått, utan försökt sätta stopp för hennes egen kreativitet och istället styra in henne på vad de anser att hon ska göra. När hon var yngre var det en omöjlighet för henne att förklara detta för personal på skolor, frotids och korttids som hon inte kände så väl. Då kunde det mynna ut i utbrott/meltdowns istället. Just Meltdowns ska jag göra ett inlägg om snart. (Jag kan heller inte låta bli att tänka på alla kreativa själar med Autism som på olika sätt inte kan hitta en plats i skolor utan hamnar som sk. hemmasittare/problematisk skolfrånvaro. Kan en anledning vara att de här personerna aldrig får chans att blomma ut på sitt sätt. Tänk vad många kreativa underbara själar vi inte tar till vara. Att de istället ständigt ska pressas in i mallar som inte funkar...varför?....har många tankar och erfarenheter runt detta, det får bli ett ytterligare kommande inlägg.) 

Men just nu njuter jag fortfarande av vår häftiga och roliga Halloweenfest. Och jag känner stor tacksamhet för alla våra fina gäster som visat så fin förståelse och tålamod. Och som jag vet älskar att se Mimi lycklig så lycklig.

Tack alla!

Mimi tillsammans men sin vän Åsa. Riktigt nöjd tjej som till slut kunde njuta av buffen och festen!