SÅ RÖRIGT I HUVUDET

Igår ringde Mimi mig, upprörd och frustrerad. Jag var inte hemma på gården där jag, min man Johnny och Mimi bor, hon hade sina två assistenter där på plats. Mimi var väldigt upprörd/ledsen/arg för att en tröja i byrålådan inte var perfekt vikt. Det var en kant som inte var bra. Jag var på en helt annan plats och hjälpte så gott det gick via Messenger. I det läget måste jag bara vara mycket lugn, bejaka henne och säga att jag vet att det är jättejobbigt för henne och att jag måste slarvat när jag la den i lådan. Efter ca 15 minuters prat om att tröjan var fel, skrek hon förtvivlat -ring dem. Då vill hon att jag ska ringa assistenterna för att förklara vad som hänt. De hade såklart hört allt från undervåningen men vet också att det inte är någon idé att "störa" henne när hon är i affekt. Hon måste komma igenom det innan hon kan ta emot hjälp. Och det tog inte lång tid innan alla T-shirts i byrålådan, ca 50 kom flygande i trappen.

Mimi har jättefina assistenter. Det är väldigt sällan numer hon ringer och behöver min hjälp.

Men ofta när Mimi vaknar och är utsövd så står hon inför den kanske svåraste stunden på dagen. Inte alltid men vi ser klart ett mönster. Som Mimi själv brukar uttrycka det -Mamma det är så rörigt i huvudet. Att hjärnan är utvilad verkar inte hjälpa henne att hantera sin Autism, tvärtom det verkar göra att hon har det ännu svårare att hantera intryck och sortera. Som att hjärnan är för utvilad och rör till det, stressar och framkallar ångest.

Om det då en sådan morgon är något som inte är helt klart för henne; Hon kanske har missat att jag inte var hemma, eller något annat som hon funderar över. Min teori är att det då är alldeles för abstrakt för att bearbeta och förstå när hennes hjärna är "rörig". Och även om vi förbereder och har ett tydligt visuellt schema vad som ska hända under hennes dag. Och hon har sin så kallade Day Planner som visar om det är natt eller dag och vilken som ska vara med henne, så händer det ju ändå att det blir fel då kan det bli för mycket. Att i den stunden få se att en T-shirt inte är perfekt vikt kan antagligen vara droppen men kanske också räddningen, ett konkret fel! Det blir ju mer begripligt!? Jag har lärt mig under åren att inte bli så hemskt upprörd över Mimis starka känsloyttringar. Det måste få vara så ibland.

Det här var inget Autistiskt Meltdown. Det är något helt annat som jag också kommer att berätta om någon annan gång.

Mimi ringde inte mig mer, jag hade såklart kontakt med assistenterna som berättade att hon klädde på sig, gick ut till sin Ateljé och skapade. För Mimis del var det klart och utagerat. Hon behövde inte mig mer utan hade en bra dag med sina assistenter som fixade Potatis och Purjolökssoppa (de kör soppa varje tisdag!). På kvällen när hon träffade mig så var hon en nöjd tjej som ville vara ifred i sin Ateljé. Kl.21 kom hon in i huset i sitt rum, kollade sin I-pad. Jag berättade och förberedde henne på morgondagen och att jag även då skulle bort på ett möte i Stockholm. Kl. 22 kom Mimi ner till mig, jag kollade en film på Netflix. Hon sa - mamma du måste gå och lägga dig nu, du ska på möte imorgon. Älskar henne. Hon är så omtänksam och så var det som hon förbereder sig själv. Så duktig. Kl. 02.00 ville hon ha en Milkshake. Kl. 05.00 somnade hon. :)

Mimi har ett alldeles speciellt sovmönster, vilket inte är ovanligt om man har Autism. Att vara vaken 25-40 timmar är inget ovanligt för henne. Till skillnad från de ibland så svåra morgnarna så mår Mimi bättre ju längre hon varit uppe. Hon blir också kreativ och harmonisk och mer social. En läkare förklarde sin teori; att hjärnan blir tröttare och det gör Mimi lugnare. It make sense 😊.

Jag önskar att skulle finnas mer kunskap om Autism och sömn. Många läkare jag träffat är mycket förvånade. Men när jag söker svar andra vägar så förstår jag att det är vanligt. Jag kommer att berätta mer om Mimis sömn vid annat tillfälle.

Nu ska jag vika T-shirts 😊.